Jag vill så gärna hata Samantha. Jag vill så gärna hata Jack. Jag vill så gärna hata Without a trace. Men jag kan inte. För varje gång jag försöker, påminns jag om hur mycket jag älskar Samantha. Hur mycket jag älskar Samantha och Jack. Hur mycket jag älskar Samantha och Jack, Danny och Elena, Martin och Vivian. Hur mycket jag älskar Without a trace och hur mycket allt har betytt för mig.
Igår satte jag på det sista avsnittet av Brottskod: försvunnen och jag log pirrigt. Innan jag hade sett klart avsnittet hittade jag mig själv hulkandes. Gråtandes. Desperat.
Jag försöker intala mig själv att det är inte är slut och att allt inte är satt i sten endast för att det inte finns fler avsnitt. Jag vägrar tro att det slutar såhär, och jag ska tänka så varenda himla sekund tills jag verkligen tror på det. Jag är så j*vla ledsen. Without a trace är slut. Det är slut. Det är slut mellan dem. För den här gången. Men bara nu. Inte föralltid.
Jag kommer aldrig komma över det här. Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar