Jag påbörjade knappt två timmar sedan säsong fem av Without a trace. Jag är lättad!
Senaste dagarna har jag inte haft varken särskilt mycket tid eller tillgång till att se WaT, kanske också för att jag inte känt ett sådan sug som vanligt. En besvikelse. Varför skulle jag tröttna nu för?
Anledningen till att jag börjat tröttna var bland annat för att fallen blev tristare men framförallt, var hade Samantha tagit vägen? Numera fanns hon mest i bakgrunden för att svara med ett "yeah, sure, alright, no" osv. Jag fick inte längre skåda hennes vackra mimik, inte se henne röra sig med stormsteg utan fruktan och lyssna till hennes fina stämma. She was gone!
Som sagt började jag nyss se säsong fem. Hittills har jag sett två avsnitt och jag är så lycklig igen. De senaste episoderna, i synnerhet första avsnittet Stolen tog mig med storm. Inte bara dess spänning utan Samanthas medverkan. Hennes påverkan. Hennes inverkan. Samantha är det bästa Without a trace har och äntligen får hon agera igen. Hon är stark som ingen annan och manuset är starkare än på många episoder. Me likie! Me love.
Det ska bli härligt få fortsätta plöja säsong fem då jag redan har en föraning om vad som kommer att ske. Särskilt då nu när ett par är på väg att bryta upp och ett annat i full gång att utvecklas till något mer än bara kollegor..
3 kommentarer:
ooh, samantha's BACK. tur det ;)
oj oj, oppas avsnitten fortsätter att vara lika bra! men du måste titta mer om jag inte ska hinna ikapp dig, jag börjar snart på säsong 4 ;P
W: Ja, var vore WaT utan S.S? Snyft..
N: Du kanske tror att du har försprång nu när du börjar hinna ifatt, men vänta du bara! :P
Skicka en kommentar