Snatch back (OBS spoilers!!!)

It's been a while... förlåt för det. Senaste tiden har varit omvälvande seriemässigt (och ni känner ju mig - omvävlande seriemässigt betyder omvälvande i framförallt mig men också livet).
Säsong fem avslutades på det vackraste sätt någonsin, med de finaste orden.
Nu, åtta avsnitt in i säsong sju, inser jag vilken resa resterande avsnitt kommer låta mig färdas med på. Efter en stund på nöjesfältet är det dags för berg och dalbanan. På gott och ont. Var ska jag ta vägen sen?

"..what I mean is.. you don't have to do it alone anymore"

The POWER of LOVE

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

♥♥
världens finaste samantha. världens finaste elena. världens finaste brenda
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥i am so speechless...♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Silent partner

Jag har nämnt det tidigare här förut men det var inte särskilt lätt. Att det hade börjat svalna, Without a trace. Samantha var inte med lika mycket längre. Sedan kom hon tillbaka och det blev bra igen. Men fallen var inte alls lika spännande och saker och ting hade liksom.. ja, svalnat. Jag diskuterade om detta med N och hon höll med. Efter säsong tre så tappar Without a trace glöden lite grann. Och åh vad ledsen jag blev. Jag är ju en sådan som tröttnar oerhört lätt (något jag kanske kommer ta upp i min andra blogspot snart). Jag ville inte tröttna på detta, verkligen inte.
Igår la jag mig ner i min säng för att kolla några ytterligare avsnitt. Vad hände? Det vände!!!
Fallen är mer spännande än någonsin (i alla fall sedan första och andra säsongen) och gänget har verkligen svetsats samman. Så fint att se. Och inte minst... Samantha är vackrare än någonsin. Det firar vi med att lägga upp en bild på skönheten från en av de tidigare episoderna!

# Pilot

And so it is
Just like you said, it would be
Life goes easy on me
Most of the time
And so it is, he has
The shorter story
No love, no glory
No hero in her sky

Det finns ingenting som L word inte räddar.

Suspect

Jag påbörjade knappt två timmar sedan säsong fem av Without a trace. Jag är lättad!
Senaste dagarna har jag inte haft varken särskilt mycket tid eller tillgång till att se WaT, kanske också för att jag inte känt ett sådan sug som vanligt. En besvikelse. Varför skulle jag tröttna nu för?
Anledningen till att jag börjat tröttna var bland annat för att fallen blev tristare men framförallt, var hade Samantha tagit vägen? Numera fanns hon mest i bakgrunden för att svara med ett "yeah, sure, alright, no" osv. Jag fick inte längre skåda hennes vackra mimik, inte se henne röra sig med stormsteg utan fruktan och lyssna till hennes fina stämma. She was gone!
Som sagt började jag nyss se säsong fem. Hittills har jag sett två avsnitt och jag är så lycklig igen. De senaste episoderna, i synnerhet första avsnittet Stolen tog mig med storm. Inte bara dess spänning utan Samanthas medverkan. Hennes påverkan. Hennes inverkan. Samantha är det bästa Without a trace har och äntligen får hon agera igen. Hon är stark som ingen annan och manuset är starkare än på många episoder. Me likie! Me love.
Det ska bli härligt få fortsätta plöja säsong fem då jag redan har en föraning om vad som kommer att ske. Särskilt då nu när ett par är på väg att bryta upp och ett annat i full gång att utvecklas till något mer än bara kollegor..

# Stil. Livsstil.

Vissa lever ut sin dans. Vissa andas mode. Det gör inte jag!

Jag lever serier. Jag andas serier. Eller snarare, jag vill leva i serier.
Visserligen skulle jag aldrig byta ut mitt liv mot en roll i en fiktiv serie (om det gick..) som lever under några säsonger men ni som är som jag förstår precis vad jag menar.

Många har stilförebilder. En kändis. Kanske en modell. Kanske en sångerska. Kanske en bästa vän. Mina stilförebilder kan ni gissa vilka de är. Seriekaraktärerna såklart! Samanthas fina skjortor, Brendas kjolar och Alices underbara klädslar. Det finns en som ingen slår dock. Jenny Schecter!
Hon må vara elak (sjuk enligt mig). Hon gör elaka saker, hon glider omkring och allt för sällan känner man att hon får sota för sina bot. Jenny är fin vad hon än klär sig i. Allt sitter så fint på henne. Kanske är det för att hon är söt, kanske för att hon har fint underhudsfett. Kanske är hon en sådan där som klär i allt. Oavsett är hon fin. Jenny.
(och ja, visst kanske bågarna är lite krystade. Hon passar i dem i alla fall. Linnet!)